Lärare Pedagog

 TPACK (Technological Pedagogical and Content Knowledge) är en utveckling av Shulmans idéer. Koehler & Mishra (2006) adderar vad de anser vara ytterligare en oundviklig del i lärarkompetensen.

 De kallar denna kunskapsdomän för Technological Knowledge och beskriver den som det förhållningssätt till teknik som dagens lärare måste ha. De menar att eftersom teknikutvecklingen går så fort är det svårt att peka ut några specifika tekniska kompetenser, utan framhåller att det mer handlar om att ha ett öppet förhållningssätt till ny teknik. De menar att denna TPACKkompetens innebär att lärarna i sin dagliga aktivitet ska vara kapabla att integrera teknik, pedagogik och ämnesinnehåll. 

Källa: www.tpack.org I TPACK-teorin förespråkas att kunskap om hur tekniken ska användas i skolan (Technological Knowledge) är nödvändigt för framtidens lärare och att det är i samspelet mellan teknik, pedagogik och ämnesinnehåll som framtidens lärarkompetens ligger. Kohler & Mishra ser TPACK som en gryende och snabbt tillväxande form av ny kompetens som går bortom de tre delarna. Denna kompetens är svår att uppnå, och eftersom den tekniska utvecklingen är så snabb behöver den hela tiden omformuleras. För en fördjupad förståelse av TPACK hänvisas till hemsidan www.tpack.org eller till en kort animerad film som kan nås via i länkarna i referenslistan. Att ta till sig ny teknik Skolverkets rapport om IT- användningen i skolan (Skolverket, 2016) visar att tillgången till digitala redskap och infrastruktur är god, men att den pedagogiska användningen är ojämn och fortfarande ligger på en relativt låg nivå. Tidigare introduktioner av ny teknik i skolan har genomgått utvecklingsfaser liknande de vi nu kan se vid digitaliseringen av skolan. Initialt påverkas utvecklingen av att den nya tekniken är för kostsam för att införas på bred front. Den är opålitlig och komplicerad att använda, dessutom dyr att uppgradera och underhålla och den påverkas av att lärarna är tveksamma till värdet av införandet. Men så småningom har tekniken integrerats och betraktas därefter som ett naturligt och vardagligt Skolan i ett digitaliserat samhälle Oktober 2016 https://larportalen.skolverket.se 5 (9) inslag i undervisningen. Få reagerar numera på att eleverna använder kulspetspenna, tittar på video eller använder miniräknare i skolan, trots att dessa verktyg vid införandet vållade stor debatt och skepsis (Karlsohn, 2009). Många andra arbetsplatser har genomgått digitaliseringsprocesser liknande den vi nu ser i skolan, men det finns en avgörande skillnad i förutsättningarna för hur den genomförts i skolan och i annan verksamhet. Vid en digitalisering av verksamheten på en bank, ett bibliotek eller på ett apotek finns det inför införandet en i förväg uttalad, konkret idé om vad tekniken ska användas till (även om denna idé ofta skiljer sig från det faktiska utfallet), vilket är något som inte alltid är fallet vid digitaliseringen av skolan. I svensk skola har den enskilde läraren av tradition en hög grad av autonomi och har ofta getts stort utrymme att forma sin undervisning utan direkt inblandning från rektor eller huvudmän (Richardsson, 2010). Det innebär att beslut om att digitalisera undervisningen har fattats på förvaltningseller rektorsnivå, medan det praktiska genomförandet förväntats att lösas av lärare inom ramen för ordinarie verksamhet. Digitala verktyg har delats ut och mål har formulerats av staten, kommuner eller rektorer, men satsningen har inte alltid kombinerats med en satsning på pedagogiskt utvecklingsarbete. Bristen på fortbildning är alltså en av förklaringarna till den låga graden av pedagogisk användning av de digitala verktygen. Men vilka andra förklaringar kan det finnas? De förklaringar som lärare själva anger kan delas in i fem huvudkategorier : (1) brist på teknisk kompetens, (2) inte värt ansträngningen, (3) otillräckligt material, (4) minskad kontroll samt (5) brist på tid (Tallvid, 2015).